Känner mer och mer hur jag mäktar med den här PUNK > Blondinbella-balansgången som jag tjatat om så länge. Har ju varit ute efter att ha vågskålarna i samma läge ett ganska bra tag nu och den som gapar efter mycket, brukar det ju heta. Men skam den som ger sig! Allt som glimmar är inte guld och gräset är alltid grönare på den andra sidan. Jag menar, hellre en kuk i röven än tusen i näven. Right?

Förra helgen var rätt punk. Igår somnade jag vid elva och nu sitter jag och pluggar historia. I lillebrors trasiga gamla långkalsonger och en svettig t-shirt. Det är också rätt punk.