Dum grej: att gå till jobbet trots att man är sjuk. Ännu dummare grej: att man absolut inte kan baila när man väl är där. Därför: får kroppen lida när huvudet är dumt. Mår som jag förtjänar nu, men av helt andra anledningar än gemene alkisjeppe.

Min lunch på jobbet idag.

Känner mer och mer hur jag mäktar med den här PUNK > Blondinbella-balansgången som jag tjatat om så länge. Har ju varit ute efter att ha vågskålarna i samma läge ett ganska bra tag nu och den som gapar efter mycket, brukar det ju heta. Men skam den som ger sig! Allt som glimmar är inte guld och gräset är alltid grönare på den andra sidan. Jag menar, hellre en kuk i röven än tusen i näven. Right?

Förra helgen var rätt punk. Igår somnade jag vid elva och nu sitter jag och pluggar historia. I lillebrors trasiga gamla långkalsonger och en svettig t-shirt. Det är också rätt punk.

Dom spelade en av mina all time favourites (se ovan) på gymmet idag. Älskare. Där går man på löpbandet och tror att man ser ut som: se ovan, men egentligen ser man mer ut som: se ovan.

+ Bonus info: de två sista är från Alby (mitt första riktiga "flytta hemifrån"-hem, 2007-2009). Blev nostalgisk och couldn't help myself.