Jag har sprungit runt och stressat hela dagen sedan klockan nio imorse och har inte fått en lugn stund förrän jag kom hem nu på kvällen. En kollega på jobbet påpekade att jag sprang så fort jag skulle göra något och jag bara "Heh... jag gillar att springa *aslång och lite tråkig anekdot om en gång då jag sprang runt så mycket att jag tillslut sprang in i en vägg*". Just nu springer jag bara in i mentala väggar. Det är stopp i hjärnan och ögonlocken väger bly. Det blir en dag imorgon också.